I övergången mot en cirkulär ekonomi är nyttiggörande av avfall och att använda detta som resurser en viktig hörnsten. Bygg- och rivningsavfall är en av de största avfallsströmmarna i Europa och uppskattas till omkring 800 miljoner ton per år inom EU (Europeiska kommissionen, 2019). I Sverige uppkommer omkring 10 miljoner ton bygg- och rivningsavfall varje år (Naturvårdsverket, 2018). Bygg- och rivningsavfall anses vara en avfallsström med stor potential till en förbättrad avfallshantering genom materialåtervinning jämfört med idag. Samtidigt har underlaget om vad det brännbara bygg- respektive rivningsavfallet innehåller varit väldigt knapphändigt.

Projektets ambitioner har varit dels att öka kunskapen kring sammansättningen av brännbart bygg- respektive rivningsavfall och dels att med hjälp av diskussioner och intervjuer mellan/med olika led i värdekedjan ta fram rekommendationer till åtgärder för att säkerställa att det avfall som går till energiåtervinning bara består av sådant som inte kan återvinnas effektivare på annat sätt. Ett visst fokus har också varit kring plast som har en viktig inverkan på miljöavtrycket både för bygg- och rivningssektorn såväl som på energisektorn.

I projektet gjordes plockanalyser på byggavfall och på rivningsavfall. Som ett resultat av detta arbete utvecklades en manual tillsammans med aktörerna som utförde plockanalyserna. Denna manual finns publicerad som en separat SBUF rapport för att underlätta användandet av den.

Även om mängden plockanalyser var begränsat och inte kan sägas utgöra ett medel för respektive avfallstyp kunde fortfarande intressant observationer göras. Analyserna visade att det finns en hel del material i de brännbara fraktionerna som borde ha sorterats ut för materialåtervinning. I snitt utgjordes det brännbara byggavfallet till drygt 30 % av pappers och plastförpackningar. Detta är strömmar som omfattas av producentansvar och där det redan idag finns fungerande processer för materialåtervinning. Plast i sig stod för nästan 30% av det brännbara byggavfallet och av det utgjordes 50% av förpackningar. När det gällde rivningsavfallet fanns det exempel där mer än 50% av den så kallade brännbara fraktionen utgjordes av icke-brännbart material (främst gips).

De förbättringsåtgärder som identifierats i projektet är en mix från komplexa åtgärder för normändring, ny affärslogik och kommunikation i värdekedjan till konkret om antal containrar vid sortering, förbättrade möten vid projektuppstart, och behov av ett utökat återtagande av förpackningar.

Några av de största hindren för en ökad återvinning idag är:

• Huvudsakligen kostnadsdrivna processer där avfall och resurshushållning får en underordnad betydelse

• Otydlighet om miljönyttan – representanter för byggföretag påtalar att man saknar en tydlig information, kvantifiering och kommunikation om miljönyttan av att materialåtervinna istället för att energiåtervinna de brännbara avfallsfraktionerna.

• Företagsledningarnas prioriteringar - de är avgörande för att bryta normer och ställa om till ett mer cirkulärt tänk

• Tidsbrist vid inventeringar samt brist på utrymme för källsortering

• Att sorteringsanläggningarna idag snarast är optimerade för bränsletillverkning än för att sortera ut så mycket återvinningsbart material som möjligt

Projektet drar följande slutsatser, grupperade inom olika delar:

Sammansättning:

• Studien ger ett unikt, offentligt dataunderlag kring sammansättningen av brännbart bygg- och rivningsavfall, som tidigare saknats. Underlaget ger en indikation på framförallt vad som finns i byggavfallet och kan användas när avfallsstrategier uppdateras/tas fram.

• Byggavfall och rivningsavfall måste separeras när man diskuterar åtgärder för såväl minimering som återvinning och återbruk eftersom förutsättningarna avsevärt skiljer sig åt mellan de två avfallsströmmarna.

• Resultatet visar att brännbart rivningsavfall kan innehålla en betydande andel icke brännbart avfall, en andel som i vissa fall uppgått till så mycket som 50 procent varav gips utgjort den största andelen.

• Den genomsnittliga koncentrationen av klor i både byggavfall och rivningsavfall är i samma storleksordning som den i RDF-avfall. Hårdplast är den fraktion som bidrar mest till klorinnehållet i båda avfallsströmmarna.

• Byggavfall visade högre kvicksilverinnehåll jämfört med rivningsavfall och RDF och SRF. Det var inte möjligt att identifiera källan till kvicksilver i de analyserade proverna.

Potential för materialåtervinning

• Det brännbara byggavfallet skulle kunna minskas med upp till 33 procent enbart genom en väl fungerande källsortering och insamling av förpackningar (plast, papper och kartong).

• Det finns en stor potential att öka återvinningen av plast från det brännbara byggavfallet - plockanalyserna visade att av plasten är det upp till 49 procent mjukplastförpackningar, som ingår i producentansvaret och har befintliga system för materialåtervinning

Beteende, policies och prioriteringar

• Den största utmaningen för minskade avfallsmängder och förbättrad avfallsbehandling är att företagsekonomisk rationalitet driver företagens dagliga verksamhet, och att avfall och avfallsbehandling ofta är en underordnad fråga.

• Det pågår arbete för förbättrad resurshushållning och avfallshantering inom bygg- och rivningssektorerna för att utbilda och sprida kunskap, samt få branschaktörer att i praktiken agera efter befintlig kunskap.

• Företagsledningens prioriteringar har stor potential att förändra normer och prioriteringar för inköpsprocesser för avfallsförebyggande, kvalitetssäkring för återanvändning och ökad källsortering. Dessa insatser upplevs medföra en större arbetsinsats, som innebär högre kostnader, än dagens norm med överbeställningar och avfallsgenerering.

• Det finns ett stort behov av att sprida kunskapen om vikten av återvinning och avfalls-minskning längs hela värdekedjan.

• Det finns ett stort behov av tidig och detaljerad planering av bygg- och rivningsprojekt, som inkluderar plan för avfallshantering genom hela projektet. I de nya avfallsriktlinjerna från Sveriges Byggindustrier rekommenderas att inventering ska göras även på återanvändbart och återvinningsbart material

• Utökad sortering och återvinning av rivningsavfall hindras huvudsakligen av brist på tid för inventering och selektiv rivning, samt brist på utrymme för sortering.

• Det finns ett behov av att förändra ordningen att dagens sorteringsanläggningar av blandat bygg- och rivningsavfall primärt syftar till att ta fram en bränslefraktion, snarare än att sortera avfallet för materialåtervinning

Några rekommendationer från projektet till aktörer i byggsektorn:

• Skapa strategi och samarbete för normförändring genom hela kedjan från tillverkare, byggherre och byggentreprenör som alla måste prioritera arbetet med att minimera och sortera avfall, för att nå en förändring. En väg kan vara att öka utbildning om resurshushållning som också prioriteras högt vid projektering, planering och implementering av byggprojekt.

• Förtydliga och utöka samarbete mellan olika affärsenheter såsom ledning, hållbarhet, teknik, särskilt i stora organisationer. Hållbarhetsavdelningen är vanligen väl insatt i frågorna om avfallsförebyggande och hanteringen, men kan ha svårt att nå ut och nå förändring i praktiken.

• Ökad kunskap om sammansättningen på avfallsströmmar genom systematiska plockanalyser och hantera avfallsströmmar från byggnation respektive rivning olika, med skilda behov av åtgärder för förbättring.

• Sätt branschgemensamma mål och identifiera vägar för uppföljning för ökad resurshushållning och att nå bättre avfallsbehandling. Men ett gemensamt mål kan företag sporra varandra att prestanda mot samma mål.

• Gör medvetna resursstyrda inköp.

• Skapa ett forum för samverkan mellan aktörerna i värdekedjan från ägare av byggnader/infrastruktur hela vägen uppströms till producenterna av materialen/produkterna som används och nedströms till avfallsmottagarna.