Målet med föreliggande arbete har varit att analysera konditioneringsfasen i samband med virkestorkning på ett grundläggande sätt och att fastställa metoder för förbättring av konditioneringsresultat. För att kunna jämföra olika konditioneringsresultat har nya kvantitativa kriterier tagits fram och dessa används för att bestämma den optimala metoden i respektive fall. Dessa kriterier lämpar sig i första hand för teoretiska analyser, men kan genom modifiering göras användbara i praktiken.