Denna rapport beskriver dels en metod att bedöma rangerbangårdens förmåga att hantera tågbildning och dels en pilotstudie som gjorts i Hallsberg i projektet PRAGGE2. Metoden, kallad PRAGGE-metoden, bygger på att en optimerande programvara utvecklad i tidigare projekt, kallad RanPlan, används för att undersöka det extra arbete som olika bangårdsutformningar ger upphov till. Extraarbete mäts som ett nyckeltal, ER (extra valldrag), som är en funktion av antalet vagnar som får hanteras flera gånger över rangervallen. Ju högre ER-värde desto arbetsammare är det för bangården att skapa de avgående tågen. Inom ramen för denna studie har riktningsgruppens antal spår samt längder undersökts, U-gruppens betydelse för Hallsbergs rangerbangård har belysts med speciellt fokus på den nuvarande situationen med det ibland förekommande tågkön in till infartsgruppen. Vidare har en enklare undersökning av ett ev. spårbehov för s.k. ”block-swaps” (byte av ett fåtal större vagnsgrupper mellan tåg) gjorts samt även ett försök att påbörja en kategorisering eller kapacitetsbeskrivning av en rangerbangård.