För att kunna klara en säker produktion i växthus används kemiska växtskyddsmedel mot olika typer av patogener (svampar och insekter). Dessutom används retarderingmedel för att styra plantans tillväxt och skapa en lönsam produktion. De som utför den kemiska växtskyddsåtgärden är utbildade, har behörighet och använder i viss utsträckning skyddsutrustning.1-3 Däremot de som jobbar i växthuset efter utförd behandling är många gånger helt oskyddade. Exponeringsstudier gjorda på upptag av retarderingsmedlet Cycocel (Klormekvatklorid) visar att de som jobbar i växthus med cycocelbehandlade plantor har rester av cycocel i sin urin.4 Då växtskyddsmedel appliceras är det viktigt att alla plantor täcks väl och den rikliga besprutningen medför att även inerta ytor såsom bord, vävar och krukor i växthuset kontamineras. Hur nedbrytningen av kemikalierna ser ut på dessa ytor är idag inte känt. Det är dock tydligt att personal i växthus exponeras för och får i sig kemikalier under sitt arbete och det är oklart hur skadligt detta är för den enskilda individen. Den stora utmaningen då det gäller skyddsutrustning i växthus är att hitta ett material som är praktiskt, bekvämt och funktionellt även vid hög temperatur (25-35°C) och luftfuktighet under en hel arbetsdag. För att kunna komma till botten med detta utvärderas exponeringsvägen genom att studera hur växthuspersonalen utsätts för dessa kemikalier, och vilka olika skyddsmaterial som ger tillräckligt skydd.
Slutrapport till KSLA rapport H132-0038-SLO-01 Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA).
4P03403