Denna rapport har tagits fram inom ramen för projektet SATT-TF, Samplanering av trafikpåverkande åtgärder och trafik – Trafikflöden. Under SATT-TFs genomförande-period har arbetet med att implementera den av RNE och FTE framtagna förslaget på ny kapacitetstilldelning, framtagen inom ramen för projektet TTR, Description of the Timetabling and Capacity Redesign Process, tagit fart. Rapporten beskriver dels sammanfattningsvis TTR-projektets framtagna process samt hur en prognosticerad transport tar sig igenom de olika processtegen som prognosticerat tågläge och olika kapacitetsobjekt till fastställt tågläge och genomförd trafik. Fokus för rapporten ligger på den förplanering som ingår i TTRs process. Denna förplanering är ny för svenska förhållanden och inför ett genomförande av TTR-projektets resultat behöver den svenska infrastrukturförvaltaren skapa rutiner och arbetssätt som dels stämmer med TTR-processens beskrivningar och handböcker, dels är effektiva att genomföra, dels leder till effektiv trafik. I rapporten görs en jämförelse med mer generell planering som den ter sig i industriella sammanhang. Den typ av resursplanering som görs under TTR-processens förplanering har sin motsvarighet inom många industrisektorer. Vidare presenteras en metod för att beräkna resursbeläggningen, i TTR-projektets terminologi benämnt Kapacitetsmodellen, givet en mängd prognosticerade tåglägen vilka har ett tidsfönster inom vilket de kan anses implementera sin tilltänkta transportuppgift korrekt. Denna metod kan dels användas för en given mängd prognosticerade tåglägen utan varianter men kan även generaliseras till en kombinatorisk urvalsoptimering genom att alternativa vägval och/eller tidsmässig placering av de prognosticerade tåglägena introduceras varvid optimeringsproblemet består i att välja de varianter som ger den bästa globala planen. Det senare resultat är beskriven i mer detalj i en separat rapport. En viktig del av förplaneringen utgör bedömningen av den produktionstid som åtgår till ställtid, dvs. sådan tid som måste läggas till planen för att möjliggöra produktion av produkter med olika produktionsmässiga egenskaper. För tågplanen och schema-läggning av tåglägen utgör ställtid den tid som åtgår för att möjliggöra tåglägen med olika prestandaegenskaper, väsentligen olika hastigheter. Rapporten beskriver ett sätt att kalkylera mängden ställtid för en viss linjesträcka och mix av prestandaklasser, samt hur en bedömning av storleken på ställtiden kan göras. Givet mängden ställtid så kan mängden tid som används till värdeskapande produktion beräknas, vilken i sin tur kan översättas till kombinationer av tåglägen ur de valda prestandaklasserna. Finessen med detta ligger i att tågordningen på den undersökta sträckan inte är fastlagd utan att antalet tåglägen från respektive prestandaklass gäller för den givna tidsperioden oavsett ordning på tåglägena. Detta att inte detaljerat schemalägga trafiken till en tidtabell under förplaneringen är en viktig abstraktion som skapar betydande flexibilitet till senare processteg under både förplaneringen men också efter ansökan om kapacitet och är besläktad med Successiv planering.