Denna utredning är resultatet av ett samarbete mellan RISE och Nacka kommun och undersöker regnbäddssubstrats kvalitet och påverkan på regnbäddens förmåga att rena dagvatten. Fokus har varit på eventuellt läckage av kväve och fosfor från ingående fraktioner av biokol och kompost i substratet. Ett syfte med denna utredning har varit att identifiera vilken ingrediens, kompost eller biokol, i substraten som ger störst tillskott av lakningsbar näring till regnbäddar. Ett annat syfte har varit att göra en näringsbalansberäkning för att se hur några vanliga tillsatser av biokol och kompost i regnbäddssubstrat balanseras av vegetationens näringsupptag, i det här fallet träd, i en fullskalig regnbädd. En beräkning av i vilken utsträckning näringstillförsel via dagvattnet kan balansera ett träds upptag av näring gjordes också. Målet har varit att ta fram underlag för lämpliga substratblandningar för regnbäddar med träd. Hypotesen har varit att det finns en potential att minska tillförseln av näringsrika material i regnbäddar, utan att det därför blir för näringsfattigt för vegetationen. Studien genomfördes genom upprepade laktester på tre olika biokol och tre olika komposter från tre olika leverantörer. Kväve och fosfor analyserades i lakvattnet och summerades efter tre lakningsomgångar. Summan av lakningsbart kväve och fosfor utgjorde näringstillförseln i näringsbalansen. Data skalades upp till fullskaliga växtbäddar på 6,6 m3. Vid en beräkning av dagvattnets tillförsel av kväve och fosfor användes ett exempel från det fullskaleförsök som utförts i Nacka. Litteraturdata användes för en uppskattning av träds upptag av fosfor och kväve. Resultatet visade att totalt kväveinnehåll var i samma storleksordning i alla materialen. Summan av det utlakade kvävet var mellan 30 och 100 gånger lägre från biokolen än komposterna. Vid den tredje lakningsomgången var kväveinnehållet under detektionsgränsen i lakvattnet från alla biokolen medan det fortfarande fanns kväve kvar i lakvattnet från komposterna. Totalt fosforinnehåll var generellt större hos kompostmaterialen än hos biokolen. Summan utlakat fosfor efter tre laktester på samma material var mellan 14 och 50 gånger lägre från biokolet än från komposterna. Det var en tydlig trend att mängden utlakade näringsämnen minskade för varje lakningsomgång men det fanns fosfor kvar i lakvattnet från alla materialen efter den tredje lakningsomgången. En uppskalning av lakningsdata till en fullskalig regnbädd visade att en regnbädd med pimpstenssubstrat hade potential att läcka mer kväve och fosfor än ett biokolsmakadam, huvudsakligen beroende på att komposttillsatsen är större i ett pimpstenssubstrat. Näringsbalansberäkningen visade att mer näring tillsätts med substratet än vad som kan tas upp av ett träd under ett år. Hur stort överskottet blir beror framför allt på kvalitet och kvantitet hos den kompost som tillsätts. Näringsbalanserna visar vidare att den mängd kompost som behöver tillsättas en regnbädd med ett träd, för att möta det högsta antagna fosforupptaget hos trädet, är mellan 0,02 och 0,2 m3 beroende på kvalitet. Det utgör mellan 1 och 10 procent av vad som beräknades finnas i en regnbädd på 6,6 m3 med pimpstenssubstrat och mellan 2,5 och 25 procent av vad som beräknades finnas i kompostfraktionen i en motsvarande regnbädd med biokolsmakadam. För att möta fosforupptaget med endast biokol behövs en volym på mellan 0,5 och 6 m3 biokol beroende på kvalitet. Detta utgör mellan 60 och 700 procent av den biokolsvolym som beräknades finnas i en fullskalig regnbädd med biokolsmakadam. Denna studie visar att det är stor skillnad mellan kompost och kompost och mellan biokol och biokol när det gäller hur mycket näring som har potential att lakas ut. Det gör att det inte räcker med att ställa krav på volymsandelar ingående material i regnbäddssubstrat vid projektering. Även de ingående materialens kvalitet avseende näringsinnehåll behöver styras. Denna studie visar också att de vanligaste regnbäddssubstraten, biokolsmakadam och pimpstenssubstrat, kan innehålla lakningsbar näring som vida överskrider ett träds upptagningsförmåga. Detta är framför allt kopplat till dessa substrats innehåll av kompost eftersom komposten är den ingrediens som innehåller, och lakar ur, mest näring. Detta visar att det finns potential för att dra ner på tillförseln av kompost i regnbäddssubstrat och därmed minska risken för näringsläckage från regnbäddar. Rapporten föreslår att detta kan göras genom en tydligare branschgemensam praxis, när det gäller näringstillförsel, i till exempel AMA. Modelleringsverktyg som kan bidra med att få en uppfattning om hur mycket näring som kan antas komma med dagvattnet i varje enskilt projekt, kan också vara värdefullt. Nya paradigm med näringsfria substrat utan tillförsel av näring eller med en tillväxtbegränsande tillsats av näring kan vara önskvärda. Det sistnämnda kräver att man först fastställer en näringsgiva som inte är tillväxtbegränsande, och den kunskapen finns inte idag. Kunskap om vilken näringstillsats som är tillväxtbegränsande saknas idag.