Rapporten avses att utgöra ett stöd för planering och riskbedömning inför och vid räddningsinsatser i spårtunnlar. Rapporten sammanfattar tidigare forskning och kunskap avseende branddynamik i tunnlar, räddningstjänstens förflyttning vid insats, brandsläckning i fordon samt insatshöjande åtgärder i form av såväl bärbar teknik och utrustning som permanenta installationer i tunneln.

Räddningsinsatser i tunnlar har traditionellt innefattat samtidig slanguppbyggnad, baserat på tolkningen av arbetsmiljöföreskrifterna för rökdykning (AFS 2007:7) samt förfarandet vid rökdykarinsatser vid brand i byggnad. Förhållandena vid bränder i byggnader och vid bränder i tunnlar skiljer väsentligt. I en byggnad är tillgången till säker vattenförsörjning en förutsättning för rökdykarens säkerhet. I en tunnel, där ytskikten är obrännbara, brandgaserna inte ansamlas i ett begränsat utrymme och berget kyler brandgaserna längre bort från branden, är inte alltid tillgången till säker vattenförsörjning det som bäst tillgodoser säkerheten för räddningstjänstens personal när arbetsmoment som inte innefattar släckning genomförs. Detta innebär inte att kraven på säkerhet ska sänkas, utan att andra åtgärder som bibehåller eller höjer säkerhetsnivån behöver vidtas. Sådana åtgärder kan vara utökad användning av värmekamera, utökad övervakning av luftförsörjningen, tekniska installationer som stödjer orientering och vägledning samt utrustning, exempelvis spårbundna räddningstrallor, som medför snabbare förflyttning och minskad luftförbrukning.

I rapporten föreslås en indelning i fyra zoner, som direkt kopplar till de branddynamiska förhållanden som råder i respektive zon. Förenklat innebär zonindelningen följande:

• Kall zon – Ingen risk för rökfyllnad. Ingen risk för värmepåverkan från branden.
• Sval zon – Viss risk för rökfyllnad. Ingen risk för värmepåverkan från branden.
• Varm zon – Delvis eller helt rökfylld tunnel, men liten risk för värmepåverkan från branden.
• Het zon – Direkt påverkan från branden. Brand eller risk för brand.

Till respektive zon kopplas sedan relevanta skyddsnivåer och det arbete som bedöms kunna genomföras beskrivs. I varm zon bedöms arbete kunna genomföras utan tillgång till säkert vatten, utom i de fall syftet med arbetet är att bygga upp vattenförsörjning för senare arbete i het zon. I het zon ska alltid säker tillgång till vattenförsörjning finnas.

En viktig del av en säker insats i tunnlar, med eller utan säkert vatten, är den kunskap som både den enskilde rökdykaren och de befäl som beslutar om operativa eller strategiska åtgärder behöver besitta. Rapporten ger därför både en vetenskaplig grund för beslut och pekar på indikatorer som kräver övervakning i syfte att säkerställa rökdykarnas arbetsmiljö.

Fire and rescue operations in buildings require systems that secure access to water for firefighting. The working environment for the firefighters and the risks they are exposed to differ substantially between enclosure fires and fires in tunnels. Traditionally, fire and rescue operations in tunnels in Sweden have included build-up of the hose system parallel with advancement towards the fire. Both real life fires and full-scale firefighting tests have shown the challenges with slow moving speeds when the hose system is built up. In cases when water is not required for extinguishment or self-protection, the simultaneous hose build-up leads to a less effective rescue operation. This report compiles previous research and knowledge regarding fire and rescue operations in underground constructions and suggests a risk-based approach where the required safety level is adapted to the fire-related conditions in rail tunnels. Indicators related to the firefighters’ safety are presented and the need of future research is identified.