Undermarksanläggningar utgör en allt större del av samhällets infrastruktur och fler och fler vistas i anläggningar under mark. Vid utrymningsdimensionering av sådana anläggningar är kunskap om människors förflyttning i sådana miljöer en förutsättning, varför forskning på exempelvis människors gånghastighet har genomförts under många år. I undermarksanläggningar med begränsat infallande ljus utifrån bör utrymningsbelysning utformas så att den genererar både en orienterande och en belysande funktion. Dessa funktioner bör upprätthållas även om tunneln rökfylls och ordinarie belysning fallerar. Det är dock tveksamt om de krav som ställs på utrymningsbelysning i tunnlar är tillräckliga för att utrymningsbelysningen ska upprätthålla avsedda funktioner i rökfylld miljö.

Den aktuella studien kan delas in i två delmoment; områdesöversikt och försök. Syftet med studien var att studera hur olika belysningsarmaturer påverkar människors beteende och förflyttning vid utrymning av en rökfylld tunnel. Målet var att genom ett fullskaleförsök samla in data som i ett senare skede kan nyttjas som underlag vid projektering av större infrastrukturprojekt samt vid risk- och säkerhetsvärdering av undermarksanläggningar.

Försöket genomfördes i Masthamnstunneln i Stockholm i oktober 2019 där 43 personer deltog. Respektive persons gånghastighet dokumenterades medan de, en och en, gick en sträcka om 150 m i den rökfyllda tunneln med olika utrymningsbelysningar. Inför försöket togs tre olika scenarier fram (scenario A, B och C) och varje deltagare genomförde två av dessa scenarier. I scenario A och B utgjordes utrymningsbelysningen av punktbelysning med 8 m (A) respektive 24 m (B) mellan belysningsarmaturerna och i scenario C utgjordes utrymningsbelysningen av en kontinuerlig ljusslinga. Allmänbelysningen var släckt i samtliga scenarier och i övrigt var förutsättningarna desamma. Även ett referensförsök på plant underlag utanför tunneln genomfördes.

Resultaten av det aktuella försöket visar att försöksdeltagarnas gånghastighet påverkas av att de förflyttar sig i en rökfylld miljö jämfört med förflyttningen i en rökfri miljö. Av de deltagare som fullföljde både referensförsöket och förflyttningen i tunneln var det 87 % som hade en högre gånghastighet i referensförsöket. Även typen av utrymningsbelysningen påverkade försöksdeltagarnas gånghastighet. Cirka 71 % respektive 93 % av deltagarna förflyttade sig snabbare i scenario C med kontinuerlig belysning jämfört med scenario A och B.

I det aktuella försöket använde cirka 81 % av försöksdeltagarna en medveten strategi under förflyttningen i den rökfyllda tunneln. De tre vanligast förekommande strategierna som identifierats var; 1) försöksdeltagaren använde sig av en vägg, träräcket där belysningsarmaturerna monterats eller annan fast konstruktion för att orientera sig i tunneln, 2) försöksdeltagaren orienterade och/eller skyddade sig genom att sträcka ut armar eller känna sig för med händer och/eller fötter samt 3) försöksdeltagaren försökte använda sig av ljuset från belysningsarmaturerna.

An evacuation experiment in smoke-filled environment and with different evacuation route marker lights was performed in the Masthamn tunnel in Stockholm in 2019. In this report, detailed information about the experiment procedures is given and the results are presented. This includes the participants’ movement speeds, evacuation strategies and the influence of the three types of evacuation route marker lights that were tested in the experiment.