Tillgången på furu i skogsindustrins biprodukter i form av flis, spån och grot har inventerats. Beräkningar har gjorts över deras innehåll av pinosylvin och andra stilbener samt den potentiella tillgängligheten av dessa föreningar. Möjligheterna att utvinna stilbener ur furukärnved och återföra dessa till furusplintved för ökad beständighet bedöms vara goda och påverkar inte värdet i det extraherade materialet för vidare använding som t ex bränsle. Realismen i ett praktiskt genomförande i större skala styrs dock till stor del av en ekonomisk kalkyl, som inte varit möjlig att genomföra här. Sannolikt är det optimalt att utvinna en bredare fraktion av extraktivämnen som kan ge flera samtidiga effekter, både utökat motstånd mot vattenabsorption och ökat motstånd mot rötsvampars angrepp. De regler som gäller för registrerade träskyddsmedel bedöms inte vara något allvarligt hinder.