Världen står in för flera komplexa utmaningar, och förändringstakten i utvecklingen accelererar - teknik följer allt mer en exponentiell utvecklingskurva och klimatförändringar är på väg att nå tipping-points som kan skynda på ytterligare förändring. För att hantera detta krävs nya sätt att leda, organisera och samverka över gränser bland aktörer från olika delar av samhället, vilket samlat refereras till som governance innovation. För att kunna öka omställningstakten behöver säkerställas att en mångfald av olika aktörer drar i samma riktning vad gäller att tackla samhällets utmaningar och uppnå gemensamma mål. Regeringens strategiska samverkansprogram har sitt ursprung under den Socialdemokratiskt ledda regeringen under mandatperioden 2014–2018, där Regeringskansliet har samlat aktörer från akademi, offentlig- och privat sektor med det uttalade målet att möta de viktiga samhällsutmaningar som Sverige står inför. Samverkansprogrammen skiljer sig från tidigare, och alternativa, samverkansformer i sin struktur och upplägg och har reell möjlighet att bidra till innovation inom organisering, styrning och samverkan. Föreliggande rapport analyserar samverkansprogrammen utifrån ett governance innovation-perspektiv för att förstå hur organisatoriska systemet inom och runt programmen har sett ut, samt ge insikter om hur samverkansprogrammen har bidragit till ny innovation inom governance samt till det svenska innovationssystemet. Analysen i rapporten har genomfört en organiseringssystem-analys (ORIS-analys). Detta är en analys av det organisatoriska systemet för att förstå hinder och möjligheter runt governance vid samverkan kring, samt introduktion och implementering av innovation och tekniska lösningar. Analysen har genomförts genom intervjuer med deltagare inom samverkansprogrammen samt efterforskning på de processer och strukturer som har omgärdat programmen. Rapporten har genomförts inom ramarna för ett RISE-projekt som syftar till att mobilisera både RISE och Sverige i stort, inför att på sikt etablera en nationell centrumbildning runt governance innovation1, vilket bl.a. medfört skapandet av oberoende samverkansarenan Governance Innovation Sverige.2 Analysen visar på att samverkansprogrammen har bidragit till att skapa innovation genom sin governance-struktur som särskiljer sig från andra tidigare och samtida initiativ. Samverkansprogrammen utmärker sig bland annat genom de arbetsgrupper där mycket av det konkreta arbetet har genomförts. Inom arbetsgrupperna har experter inom relevanta områden samlats för att samarbeta kring gruppens fokusområde och i snabbare processer ta fram rapporter och kunskapsunderlag som har kunnat tas vidare till mer konkret implementering genom olika initiativ. Ytterligare innovation har åstadkommits genom närheten till politiken, vilket har möjliggjort för Regeringskansliet att lyssna in på samtal mellan deltagande aktörer och på så sätt ta till sig ny information, något som inte är möjligt inom mer traditionella processer inom Regeringskansliet, som exempelvis utredningar. Detta visar på att processer inom samverkansprogrammen gjort det möjligt för aktörer att samlas kring gemensamma utmaningar och lösningar, samtidigt som en större proaktiv förmåga i att fokusera på långsiktiga utmaningar har etablerats i arbetet. För politiken har iterationshastigheten i kunskapsutvecklingen ökat, vilket bidrar till att öka takten i att få fram politiska beslutsunderlag. Sammantaget ser vi ser att samverkansprogrammen har bidragit till governance innovation, och genom struktur, kompetens och etableringen av en arena underlättat för en mångfald av aktörer att vara med och forma framtiden i en önskvärd riktning.