Omställningen mot ett förnybart energisystem har inom EU gjort energigemenskaper högaktuella sedan två direktiv, Förnybarhetsdirektivet och Elmarknadsdirektivet, beskrivit dessa som ett sätt att dela och göra gemensamma investeringar i lokala energiresurser. Denna studie tittar på två svenska piloter av begynnande energigemenskaper, Tamarinden och Hammarby Sjöstad, och har ett särskilt fokus på sociala hinder och drivkrafter för bildandet av dessa, vilket exempelvis inkluderar hur samverkan sker mellan deltagande aktörer. Syftet med studien är såldes att undersöka aktörers syn på att medverka i, eller bidraga till, energigemenskaper i ett inledande skede. Tamarinden är ett nybyggnadsområde i Örebro som inkluderar fem olika byggaktörer och leds av Örebro kommun. Hammarby Sjöstad är ett befintligt bostadsområde i Stockholm som inkluderar bostadsrättsföreningar samt näringsidkare, där initiativet kommer från intresseorganisationen ElectriCITY. I studien har under 2022 byggaktörer, bostadsrättsföreningar och näringsidkare intervjuats, samt respektive energi- och nätbolag i de två områdena. Resultaten visar att det finns flera drivkrafter till att delta i en energigemenskap såsom att erhålla ekonomiska fördelar, minska energianvändning, ökad hållbarhet samt innovationskraft. Olika förutsättningar i piloterna och hos de medverkande aktörerna har dock stor betydelse för möjligheten till aktivt deltagande samt i vilken grad energigemenskapen upplevs möjliggöra olika nyttor. De inkluderar storlek och ekonomisk situation hos aktörerna, fysiska förutsättningar såsom yta för installationer, kunskaper och erfarenheter av energiprojekt, och i vilken utsträckning det finns erfarenheter och vilja till samskapande. Dessa olikheter kan också vara en tillgång just vid delandet av lokala resurser då enskilda aktörers olika förutsättningar kan komplettera varandra. Hinder inkluderar en ökad komplexitet då samverkan krävs mellan flera olika aktörer, vilket är särskilt utmärkande för det initiala skedet vid bildandet som kräver stort engagemang och förtroendeskapande processer. Andra hinder rör osäkra investeringar, framtida marknadsutveckling och hur kostnads- och intäktströmmarna ser ut, samt hur delning kommer te sig i praktiken med liknande brukarprofiler, liksom hur engagemanget upprätthålls på sikt i energigemenskapen. I det initiala skedet är det tydligt att en avgörande faktor har varit de koordinerande och drivande aktörerna i båda piloterna. I Hammarby Sjöstads fall är denna organisation ElectriCITY och viktiga beståndsdelar i detta ledarskap har varit kunskapsförmedling, leverantörsnätverk samt aktiviteter för att främja deltagande och engagemang hos de boende i området. För Tamarinden är det Örebro kommun tillsammans med ÖrebroBostäder som lett processen framåt där framtagande av kunskaper för beslutsunderlag samt en formell samverkansstruktur för de olika byggaktörerna har varit viktiga. De intervjuade energi- och nätbolagen följer utvecklingen av energigemenskaper med intresse och försöker hitta sin roll relaterat till dessa lokala organisationer. Dock lyfts ett antal utmaningar rörande kunskaps- och ansvarsfrågor kring investeringar, drift av det lokala energisystemet samt effekter på det kringliggande elnätet från energigemenskaperna. Slutligen finns det i denna studie en mängd insikter och en bredd i både förutsättningar och typer av aktörer som ingår i de båda piloterna vilket tillsammans med forskningsprojektets övriga resultat och uppföljande studier bereder väg för konkreta medskick till aktörer och organisationer som önskar bilda energigemenskaper i framtiden.