Under de senaste åren har takten och ambitionsnivån i klimatarbetet höjts vilket bland annat resulterat i det internationella Parisavtalet och ett nationellt klimatmål - om att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att nå dessa ambitiösa mål krävs omfattande samhällsförändringar inom alla sektorer inte minst industrin som i Sverige står för drygt 30% av växthusgasutsläpp. Framställning av järn- och stål,

cement, raffinaderiprodukter och kemikalier orsakar den största delen av dessa utsläpp. Under de senaste decennierna har olika åtgärder genomförts för att minska dessa utsläpp, men med undantag för pappers- och massaindustrin är växthusgas-utsläpp i stort sett på samma nivå som 1990. För att nå målen krävs en helt annan utveckling än vad som skett de senaste decennierna - mycket kraftiga utsläppsminskningar måste ske på mycket kort tid.

Regeringen har givit Energimyndigheten i Uppdrag att genomföra innovationsfrämjande insatser för att minska process-industrins utsläpp av växthusgaser (N2016/06369/IFK). Inom ramen för detta regeringsuppdrag har forskningsinstitutet RISE, Chalmers och Jönköpings Internationella Handelshögskola fått ett uppdrag som syftar till att ta fram ett kunskaps-underlag om hur staten och andra aktörer kan stimulera en omställning mot kraftigt minskade växthusgasutsläpp inom svensk processindustri. Resultatet av detta uppdrag presenteras i denna rapport och de mest centrala slutsatserna presenteras i denna sammanfattning.

Rapporten är avgränsad till analyser av de processindustrier som står för störst andel fossila växthusgasutsläpp i Sverige:

järn- och stålindustrin (i denna rapport benämnd stålindustrin), cementindustrin, raffinaderiindustrin och kemiindustrin. För varje industri analyseras några exempel på tekniska alternativ (i denna rapport kallade omställningsalternativ) som kan leda till en omställning i form av sänkta processutsläpp av fossila växthusgaser. Effektivare användning av material samt högre grad av cirkulära flöden, så som ökad återvinning och ökad återanvändning, kan bidra till att sänka utsläppen. För att ge underlag för en bredare reflektion kring denna typ av alternativ inkluderas även några exempel på detta i analyserna.

Analyserna i denna rapport utgår från ett sociotekniskt systemperspektiv på omställningar av industrier. Det innebär att teknisk förändring ses i ett större sammanhang, där tekniska system, aktörsstrukturer och institutioner utvecklas tillsammans i en iterativ process som kännetecknas av lärande och experimenterande men också betydande trögheter. Statens roll i sådana omställningsprocesser kan dels vara att stimulera teknisk utveckling i linje med samhällets långsiktiga mål (t.ex. hållbar utveckling), dels att låsa upp eller fasa ut etablerade strukturer för att ge plats för nya, mer önskvärda tekniker.