I denna rapport presenteras en intervjustudie för undersökning av risken för magsjuka i samband med händelser på ledningsnätet för dricksvatten. I ett av studieområdena genomfördes också två kartläggningar av vattenkvalitet i ledningsnätet samt i dess omgivning.Intervjustudie om magsjuka vid händelser på ledningsnätetIntervjustudien genomfördes i fem områden över hela Sverige. I varje område rapporterade dricksvattenproducenten händelser på ledningsnätet till Livsmedelsverket. I rapporterna angavs vilka förhållandena vid händelsen var och vilka riskreducerande åtgärder som vidtogs. 7-14 dagar efter varje händelse genomfördes telefonintervjuer bland hushållen i det påverkade området och av hushåll i ett referensområde. Totalt intervjuades respondenter för 3 238 hushåll (motsvarande totalt 7 423 individer). Under intervjuerna tillfrågades respondenterna om någon i hushållet varit magsjuk med följdfrågor om symtom. Alla intervjuade fick dessutom frågor om antal personer i hushållet, ålder, vattenkonsumtion, olika riskfaktorer, om de nyligen noterat några förändringar av dricksvattnet, samt om de fått information om händelser på ledningsnätet.Resultaten visar att risken för att insjukna i magsjuka generellt sett var låg (ca 3 % insjuknade) och risken för att insjukna i magsjuka var som högst för barn i åldrarna 2-5 år (13 % insjuknade i det påverkade området och 4 % i referensområdet). För självdiag-nosticerad magsjuka (oberoende av symtom), förhöjdes inte risken vid lednings-nätshändelser. Dock var risken förhöjd för akut gastroenterit, definierad som magsjuka med diarré minst tre gånger under ett dygn och/eller minst en kräkning (AGI, OR= 1,9, 95 % KI: 1,2-3,0). Vissa typer av riskfaktorer vid händelser påverkade även risken för att insjukna i magsjuka. Händelser där det förekom intilliggande spillvattenledningar på samma höjd i marken som dricksvattenledningar var förknippade med en förhöjd risk för AGI (OR= 13, 95 % KI: 1,3-99). Trots att klorering fungerar som en avdödande barriär vid dricksvattenproduktion tyder studien på att klorering i dricksvattenproduktionen inte utgör något fullständigt skydd vid ledningsnätshändelser. Till skillnad från tidigare internationella studier sågs en fortsatt förhöjd risk för AGI trots att spolning av ledningarna användes som riskreducerande åtgärd (OR= 2,9, 95 % KI: 1,6-5,1). Detta tyder på att spolning som enda riskreducerande åtgärd inte är tillräcklig för att helt eliminera risken.Kartläggning av kvaliteten på det obehandlade vatten som omger ledningsnätetPå vattenledningsnätet förekommer mätarbrunnar, där vatten kan bli stående runt dricksvattenledningen. Från detta vatten som omger vattenledningar i mätarbrunnar togs prover vid tre tillfällen där det första provtagningstillfället var en mindre kartläggning (endast indikatororganismser). I de två efterföljande kartläggningarna gjordes mer omfattande analyser, däribland även av vanliga sjukdomsframkallande mikroorganismer, i ett urval av mätarbrunnarna. De utökade provtagningarna utfördes under vintern 2014 och våren 2015. Vid de flesta provtagningarna var dricksvattenledningarna täckta av omgivande vatten. Vattnet analyserades för halt av indikatorbakterier samt förekomst av organismerna campylobakter, salmonella, STEC (shigatoxigenic Escherichia coli) och norovirus. Resultaten visar att både kvalitetsindikatorerna och förekomsten av patogener varierade både mellan brunnar och mellan provtagningstillfällen. Patogener påvisades i fyra av de sex utvalda mätarbrunnarna under den första utökade analyskartläggningen. I två brunnar påvisades STEC, i en brunn norovirus och i en brunn både norovirus och campylobakter. Vid provtagningen under våren var förekomsten koliforma bakterier lägre i alla mätarbrunnar och inga patogener detekterades.Kartläggning av löst organiskt material och mikrobiella indikatorer i ledningsnätetI kartläggningen analyserades variationen i dricksvattenkvalitet på ett ledningsnät med hjälp av mikrobiologiska indikatorer och fluorescensspektroskopi. Fluorescensspektro-skopi möjliggör mätning av mängden lösligt organiskt material, vilket kan ge en indikation om dricksvattnets mikrobiella kvalitet och eventuell inträngning av smutsigt vatten. Både halten av lösligt organiskt material och bakteriehalten var låga i större delen av ledningsnätet. Enligt resultaten gick det inte att påvisa något samband mellan genomsnittlig distributionstid av dricksvattnet och mängd organiskt material i vattnet. Inte heller gick det att påvisa någon generell korrelation mellan långsamväxande bakterier och lösligt organiskt material. Höga halter av koppar tydde på minskad känslighet vid fluorescensmätningarna. Detta bör beaktas vid tolkningen av resultat från analys av vatten som passerar kopparledningar, exempelvis vid provtagning i byggnader.