This study conducted a life cycle assessment (LCA) of manure management, identifying transportation as a major contributor to global warming and freshwater eutrophication impacts. Transporting substrates to the biogas plant was the main hotspot, highlighting a critical area for improvement. The findings emphasize the importance of method selection in geographically dependent assessments, especially in the Baltic Sea region. Characterization factors specific to Sweden revealed higher environmental impact values than those produced by the ReCiPe method, underscoring the need for regional differentiation in LCA. By optimizing manure management practices and enhancing nutrient distribution, impacts on both climate change and eutrophication can be significantly reduced, thereby lowering nutrient flow to the Baltic Sea. Combining these optimizations with transportation impact reductions further amplifies these environmental benefits, demonstrating that geographically tailored approaches in LCA offer essential insights for managing regional-scale effects. 

Det filtermaterial som används i markbaserade avloppsanläggningar, avsedda för rening av hushållsspillvatten, utgörs traditionellt av naturgrus. Kring hälften av de små avloppsanläggningarna i Sverige bedöms vara markbaserade anläggningar. Samtidigt finns en målsättning om att minska det nationella naturgrusuttaget, och det är inte tillåtet att etablera en naturgrustäkt om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett alternativt material. Detta med anledning av att naturgrus betraktas som en ändlig resurs av stor betydelse för Sveriges dricksvatten försörjning, med tanke på naturgrusförekomsters förmåga att lagra vatten och potential att därmed utgöra vattentäkter. Detta projekt har syftat till att identifiera material som skulle kunna ersätta naturgrus som filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar, samt att bedöma teknisk funktionalitet och hållbarhet hos dessa alternativa material. Bedömningen av hållbarhet har delats in i miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter. Projektets huvudsakliga frågeställningar var:

1. Vilka material har högst potential som hållbara filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar?

2. Vilka ytterligare studier behövs för att bättre kunna utvärdera respektive materials potential samt optimera användningen av dessa material som filtermaterial?

Inledningsvis identifierades 35 potentiella filtermaterial, baserat på erfarenhet hos projektgruppen men också genom inhämtning av förslag från externa parter och litteratursökningar. För att avgränsa studiens omfång beslutades att sju filtermaterial skulle väljas ut för vidare undersökningar, här benämnda djupstudie. Urvalet av material till djupstudien gjordes baserat på hur mycket litteraturdata som fanns tillgänglig rörande respektive material. Bedömning av mängden tillgängliga litteraturdata baserades på litteratursökning via den vetenskapliga databasen Scopus, där artiklar som inkluderade tema avloppsrening samt filtrering söktes ut (1 529 artiklar identifierades). Urvalet av de sju filtermaterialen baserades också på om det gick att hitta en expert som kunde ställa upp och svara på frågor gällande respektive material. Experterna var viktiga för projektet då det bedömdes vara svårt att få fram heltäckande information om respektive material och hållbarhetsaspekt enbart via litteraturkällor. Den litteratur som sökts fram användes som databas för att undersöka filtermaterialens tekniska funktionalitet med avseende på reningseffektivitet (för organiskt material, fosfor, kväve, metaller, bakterier och virus samt organiska mikroföroreningar). För att bedöma materialens potential med avseende på övriga kriterier utfördes ytterligare riktade informationssökningar via vetenskapliga databaser samt bredare sökmotorer (för att finna ”grå” litteratur och andra rapporterade erfarenheter). Dessutom hölls workshops och intervjuer med de experter som identifierats.8NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 7160Filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar – Hållbara alternativ till naturgrusDe sju material som valdes ut för djupstudien var:

• Ballast från tvättade schaktmassor

• Bark

• Bergkross

• Biokol

• Däckklipp

• Krossad betong

• Grov morän

Bedömningen av materialen skedde genom multikriterieanalys (MKA). MKA är en väletablerad beslutsstödsmetod som används då olika beslutsalternativ, i detta fall val av filtermaterial, utvärderas med avseende på ett flertal aspekter och syftet är att kunna ge en sammanfattande helhetsbild över alternativens för- och nackdelar. Då de alternativ som ska jämföras i MKA:n har identifierats följer beslut om vilka aspekter, det vill säga kriterier, som ska ingå i analysen. Sedan görs en bedömning av respektive material utifrån respektive kriterium. I detta fall definierades totalt 19 olika kriterier, vilket betyder att totalt 133 individuella bedömningar gjordes (=19 kriterier × 7 material). Varje bedömning länkades även till en osäkerhetsbedömning för att belysa vilka aspekter som bedöms vara i störst behov av ytterligare utredning. För att räkna fram en totalbedömning av respektive materialräknades poängen för de 19 kriterierna samman till ett slutresultat. Innan dess genomförde dock projektgruppen, med bidrag från projektets referensgrupp, en viktning av de individuella kriterierna, där vissa kriterier bedömdes ha större betydelse än andra för materialens sammantagna hållbarhet. Sammantaget resulterade bedömningarna i att alla material förutom biokol bedöms kunna ha likvärdig eller högre hållbarhet än naturgrus. Att biokol fick ett sämre poäng är framför allt förknippat med att detta material i dagsläget bedöms kosta betydligt mer än naturgrus. Samtliga material har både för- och nackdelar jämfört med naturgrus – ur olika aspekter beroende på material. Det gör att det högsta totalpoäng som tilldelats ett material (0,35 poäng för bark) är betydligt lägre än det teoretiskt möjliga maxpoänget (3 poäng). Att flera material förefaller ha högre potential än naturgrus tycks lovande för framtiden. En viktig sak att påpeka är dock att denna studie inte har haft till syfte att fastställa vilka material som bör godkännas för faktisk tillämpning i markbaserade anläggningar. För verklig til -lämpning bedöms de flesta materialen behöva genomgå ytterligare granskning, bland annat med avseende på:

• Modifieringar för att anpassa materialen för aktuell tillämpning.

• Efterföljande utvärdering av materialens långsiktiga reningsförmåga.

• Hur sammansättning (t.ex. kornstorleksfördelning) och riskminimering (läckage av t.ex. organiska mikroföroreningar) inför användning/försäljning av materialen ska fastställas.

Dessutom finns behov av att utreda den regionala tillgången på material inom olika landsdelar

This study examines the adaptation of the Uppsala Model to enhance the management of European Union (EU)-funded projects, particularly focusing on the macro- and micro-foundational elements of the model. The Uppsala Model, originally developed for firm-level internationalization, provides a valuable framework for addressing the complex challenges of EU project implementation, which include bureaucratic hurdles, diverse stakeholder management, and the intricacies of European integration. This paper highlights the persistent issues faced by project managers despite improved application processes and skilled beneficiaries. By applying the Uppsala Model, which emphasizes incremental knowledge development and resource commitment, this study aims to bridge the gap between fund acquisition and project delivery. The integration of both macro- (broad external factors) and micro- (individual and organizational behaviors) perspectives of the Uppsala Model offers a comprehensive approach to managing international, multi-stakeholder EU initiatives. This approach is exemplified through the SuMaNu project, which addresses nutrient recycling and sustainable manure management in the Baltic Sea Region. The findings suggest that the Uppsala Model’s principles can be effectively applied to enhance the execution of complex EU projects by fostering better stakeholder relationships, incremental learning, and adaptive strategies. This study underscores the relevance of experiential learning and network perspectives in achieving successful project outcomes in the EU context

The changing climate, with higher temperatures, is challenging pigs’ abilities to lose metabolic heat.This study was conducted during two summers (2022 and 2023) on a commercial pig farm in Sweden,latitude 59.7°N, using a change over design. In one pig unit the solid floorings, in partly slatted pens(8.96 m2, solid lying area 71% and slatted dunging area 29%), were cooled whilst the solid flooringsin the adjacent pig unit had no cooling. Each pig unit had 38 pens with 9-10 pigs/pen (LYxH, mixedsexes, ~35-115 kg, undocked). Cooling was conducted by circulating chilled water (~11℃) in thewaterborne pipes casted in the concrete. Concentrations of ammonia (NH3) and carbon dioxide(CO2) were measured with a photoacoustic gas monitor 1512 and a multipoint sampler 1409(Lumasense Technologies A/S, Denmark) above four focal pens/pig unit, in addition to samplingpoints by one air inlet and by one exhaust fan in each unit. Temperature and relative humidity werecontinuously registered with loggers (Gemini Data Loggers Ltd., UK) mounted next to the samplingpoints of NH3 and CO2, and close to the lying area in the focal pens. Pig hygiene was assessedaccording to a protocol developed based on literature. Statistical analyses were performed usingPROC GLM in SAS version 9.4. Preliminary results show that the proportion of pigs with the mildesthygiene score (<20 % of the body dirty) were higher in cooled compared to control pens (on average44.6±1.30 vs. 28.8±1.03 % of pigs in the pen (LSM±SE), p<0.001). In accordance, the correspondingproportion of pigs with the most severe hygiene score (>50 % of the body dirty) were lower in cooledpens compared to control (on average 31.8±1.37 vs. 47.9±1.37 % of pigs in the pen (LSM±SE),p<0.001). In addition, the results show lower levels of both NH3 and CO2 with floor coolingcompared to the control (2.9±0.03 vs 4.0±0.03 ppm NH3 and 1345±3.9 vs 1376±3.9 ppm CO2(LSM±SE), p<0.001 for both). The average temperature was lower in the unit with cooled floortreatment compared to control, both in the sample points above the pen (20.7±0.03 vs. 21.2±0.03 ºC(LSM±SE), p<0.001) and closer to the floor in the lying area (26.3±0.06 vs. 27.7±0.07 ºC (LSM±SE),p<0.001) while there were no significant differences in relative humidity between treatments. Theresults indicate a favourable effect of floor cooling on pig hygiene, thermal and gaseousenvironment.

Dairy slurry could be a significant source of nitrogen (N) for plants, but mismanagement can lead to atmospheric ammonia losses or nitrate leaching into groundwater. To make the use of dairy slurry efficient and reasonable, the loss of N pollution to the environment should be reduced. We used repacked lysimeters to comprehensively determine ammonia emission and N leaching losses in an alfalfa–soil system. The application of dairy slurry had no significant effect on alfalfa yield at the same rate of N application in comparison to chemical fertilizer, and adding humic acids significantly increased yield by about 12%. However, the application of dairy slurry increased the ammonia emission rate significantly, leading to an increase in the cumulative amount of ammonia emission, while the addition of humic acids reduced the ammonia emissions by 11%. Chemical fertilizer and dairy slurry application significantly increased nitrate leaching compared to the control treatment, while the addition of humic acids can significantly reduce ammonium N leaching. Dairy slurry was proven to be as effective as chemical N fertilizer in achieving the optimum biomass, and adding humic acids can significantly reduce N loss to the atmosphere and groundwater. This study showed the possibility of replacing chemical fertilizer with dairy slurry in alfalfa production and the advantages of humic acids’ addition to alfalfa to maintain production yield and improve environmental friendliness. 

·   Om Sverige ska uppnå takdirektivets utsläppsmål för ammoniak till 2030, minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser och samtidigt, enligt den nationella livsmedelsstrategin, öka vår självförsörjningsgrad genom ökad livsmedelsproduktion krävs snabb handling och en seriös åtgärdsplan för de kommande åren.

·   Surgörning är bevisat som en effektiv åtgärd för att minska utsläpp av ammoniak och metan från stallgödsel. Tekniken har främst använts i Danmark och mycket erfarenhet kan hämtas därifrån.

·   Surgörning skulle kunna implementeras i Sverige för att minska utsläpp av ammoniak och metan från stallgödselhanteringen och därmed minska miljöpåverkan från animalieproduktionen. 

·   I denna rapport redogörs för följande tekniker: surgörning i stall, surgörning innan lagring (tekniken ännu inte utvecklad) och surgörning innan spridning. Den sistnämnda kan ske antingen i lagringstanken strax innan spridning eller i fält vid själva spridningen men bägge varianter har liknande effekt på utsläppen.

·   För befintlig surgörningsteknik (surgörning i stall eller innan spridning) finns inga tekniska hinder för implementering, bara ekonomiska hinder. Surgörning blir en kostnad för lantbrukare eftersom värdet av det besparade kväve täcker inte kostnader. Det har funnits ett försök att etablera försäljning av surgörningsteknik hos en maskinstation i Skåne där erfarenhet om eventuella hinder till implementering av surgörningsteknik i Sverige kan hämtas.

·   Av befintlig surgörningsteknik skulle den som implementeras i stallet ge störst utsläppsminskning av både ammoniak och metan, men denna teknik kan kräva ombyggnad av befintliga stallar varvid tekniken förmodligen lämpar sig bättre vid nybyggnation. 

·   Surgörning innan lagring skulle vara lättare att implementera vid befintliga stallar i Sverige, men tekniken behöver utvecklas och valideras eftersom den inte finns kommersiellt tillgänglig i dagsläget.

·   Surgörning av flytgödsel innan/vid spridning skulle kunna implementeras på bred front i Sverige men det minskar bara utsläpp av ammoniak och inte metan. Om maskinstationer investerade i tekniken kunde även mindre gårdar utnyttja surgörning.

·   Surgörning av stallgödsel sparar kväve som annars i konventionell produktion ersätts med mineralkväve från inköpt handelsgödsel. Minskad användning av mineralkväve minskar utsläppen av växthusgaser ytterligare men denna utsläppsminskning ingår inte i beräkningarna som presenteras i denna rapport. 

·   Sparat kväve kan ha ännu större betydelse i ekologisk odling eftersom det är svårt att ersätta förlorat kväve med gödselmedel tillåtna i ekologisk produktion. Vid surgörning används dock svavelsyra som inte är tillåtet i ekologisk odling. 

·   Forskning krävs för att utvärdera tillämpning av surgörningsteknik under svenska förhållanden och för att utveckla tekniken för surgörning innan lagring som lättare kan anpassas till befintliga stallar. Det är viktig att forskningsresultaten kan användas som grund för att inkludera surgörningspåverkan i vår nationella klimat- och luftinventering. 

·   Främjandet av teknik som minskar utsläpp av ammoniak och metan från stallgödsel, som till exempel surgörning, bör vara en given del av en åtgärdsplan för Sverige att kunna uppnå takdirektivets utsläppsmål till år 2030 och vårt långsiktiga klimatmål om nettonollutsläpp av växthusgaser till år 2045 samtidigt som vi ökar vår självförsörjningsgrad av livsmedel. 

·   Politiska styrmedel är nödvändiga för att genomföra implementering av tillräckligt många åtgärder inom svenska jordbruket så att både miljömål och andra samhällsmål kan nås. Implementering av miljöteknik på bred front skulle utföra en samhällstjänst men då det ofta innebär en kostnadsökning för lantbrukarna så bör de få ersättning för merkostnader. Därför bör de politiska styrmedlen vara en blandning av ekonomiska incitament och strängare regelverk.