Swedish lentil cropping is today limited to heritage and small-scale farming. As lentils can be grown on all types of soils with standard agricultural equipment and act as a break crop in grain dominated rotations, they have come into focus for commercial production. Knowledge on cultivar choice, seeding time, possibilities for intercropping, and weed control is crucial for increased cropping. Thus, field trials combined with climate chamber experiments have investigated suitable cultivars and temperature effects on emergence. Moreover, seed rates, intercropping lentils with oats and wheat, and weed control have also been studied. Modern lentil varieties can be cropped in Sweden, typically yielding 1.5–2 MT ha−1 with a top-level yield of 3.5 to 4 MT ha−1. Intercropping with oats or spring wheat does not usually increase lentil yield. Lentil seed rates should not be less than 300 viable kernels m−2. Early seeding should be avoided as low soil temperature (8–10°C) prolongs emergence. Initial trials on suitable herbicides for Swedish conditions have shown that annual weeds are able to be controlled sufficiently. In general, there are small differences in crop performance in different fields and cultivar choice should be based on the features desired by the food industry. 

Buckwheat (Fagopyrum sp.) is increasingly favoured for its nutritional composition and overall health benefits in Sweden. However, buckwheat cultivation in Sweden is low. This project evaluated the cultivation of four cultivars of common buckwheat in Scandinavian cropping conditions over two years, employing standard sowing methods and harvesting techniques. The results showed that a seeding rate of 200 seeds per m² was sufficient to achieve a yield comparable with other studies. There were no significant differences in germination rate and number of plants per m² between buckwheat cultivars, while significant differences were observed in maturation time and yield. The average yield of buckwheat (common or Tartary) varied from 724 kg ha-1 (“Darja”) to 3 276 kg ha-1 (“Panda”) in 2021, and from 2 587 kg ha-1 (“Kora”) to 3 133 kg ha-1 (“Tartary buckwheat”) in 2022. All buckwheat cultivars had a protein content in the seeds of approximately 110 g kg-1 of dry matter and were composed of a well-balanced amino acid profile. Our results indicate that the Swedish geographic latitude and meteorological conditions were suitable for achieving high buckwheat yields for some cultivars.

Efterfrågan på glutenfria produkter ökar vilket skapar en ökad efterfrågan på glutenfria råvaror. Delar av den efterfrågan kan mötas med en ökad boveteproduktion. Det svenska jordbruket är baserat på ett fåtal grödor där stråsäd dominerar. Utan avbrottsgrödor riskerar användningen av växtskyddsmedel att öka, vilket i längden kan påverka den biologiska mångfalden i åkerlandskapet negativt. Bovete är ett glutenfritt pseudospannmål som har potential att öka i svenskt jordbruk. Idag finns det ca 280 ha boveteodling i Sverige. Det är en korspollinerad ört i familjen Polygonaceae med låga krav på växtnäring. Bovete är känsligt för låga och höga temperaturer och behöver bin för lyckad pollinering. Skadegörartrycket är lågt och eventuella sjukdomar ger oftast marginella skador. Det gör att få växtskyddsmedel krävs vilket är gynnsamt för den biologiska mångfalden i åkerlandskapet. I miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” ingår mål om biologisk mångfald. En ökad boveteodling kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet. Blommande grödor är även positivt för bisamhällenas utveckling och bovetets utdragna blomning ger föda under en lång tid.

Inoculation of legumes is generally considered to increase yield and to lower the need of nitrogen (N) fertilization, especially in semiarid regions and on sandy soils. It has not been clear whether inoculation with Rhizobium sp. in cropping of faba beans (Vicia faba minor) under Swedish conditions would improve yield and protein content. In 2015–2016, three faba bean cultivars and two strains of Rhizobium were studied in field trials in Central Sweden, including analyses of N fixation capacities using 15N abundance. The study did not show any effects of inoculation of Rhizobium on yield or protein content of faba beans or subsequent spring wheat yields. Yields of faba beans varied between cultivars but were not connected to inoculation. 15N abundance was influenced by rhizobium. The study cannot support the opinion that, generally, inoculation is beneficial for improved outcome of faba bean cropping under Scandinavian field conditions. No residual effect of inoculation on subsequent spring wheat yield was found. Copyright © 2023 Fogelberg, Östlund and Myrbeck.

Background. Global soybean production is expected to double in the coming decades, driven by a request for animal feed to meet increasing meat consumption. Demand for locally produced food and feed is also increasing, making it interesting to explore the potential for soybean production in high-latitude regions. Scope. To present information on the potential for cultivating vegetable soybean, edamame, under cold-temperate conditions. Conclusions. For the successful establishment, sowing at low soil temperatures should be avoided. Commercial inoculants are effective, irrespective of soybean cultivar. There is no need to re-inoculate fields if the crop has been included in the crop rotation. Little nitrogen remains in the soil after harvest, resulting in a low risk of leaching but a need for nitrogen fertilisation of the following crop. Suitable vegetable soybean cultivars are available on the market and are preferred compared to cultivars intended for dry harvest. The cropping system needs to be improved, e.g. by moderating the microclimate by plastic tunnels, in order to secure harvest. © 2021 The Author(s).

Field trials were conducted 2010–2012 in soybeans (Glycine max (L.) Merr.) to investigate cultivar choice, suitable seeding dates and row distances for cropping in Sweden. The cultivar trials showed that commercially available varieties of the 000-group can be used for cropping in Sweden. Yield typically amounted to 1500–2500 kg ha−1 of dry marketable seeds. Cultivars introduced to Sweden should be tested in the field before large-scale production as the 000-classification not fully is valid for Swedish conditions. Row distance (12.5; 25 and 50 cm) had no overall statistically significant impact on yield, but 25 or 50 cm are recommended as these distances are suitable for physical weed control such as row cultivation or torsion weeding. Seeding in the period May 15–30th is recommended to secure germination and yield. The outcome of the trials was supported by results from field demonstrations and commercial cultivar trials in 2013–2014.

Trafikverket bekämpar regelbundet ogräsen på banvallen för att säkra en god bankvalitet. Ett återkommande problem är svårigheten att veta hur stort behovet av bekämpning är, vilka bansträckor som skall prioriteras och vilken teknik som skall användas för bekämpningen. Ogräsbekämpningen sker idag främst kemiskt med glyfosatpreparat. Det är dock av flera anledningar osäkert hur länge glyfosat kommer att finnas tillgängligt för Trafikverket och bekämpningsbehovet måste i alla händelser lösas även för så kallade restriktionsytor dvs. sträckor som ej får bekämpas kemiskt, som finns bl.a. vid vattenskyddsområden och vattendrag. Trots att ett flertal metoder för icke-kemisk vegetationsbekämpning studerats de senast 25 åren finns det fortfarande få etablerade metoder och tekniska lösningar som kommit till större användning. Det finns således ett fortsatt behov av att prova icke-kemiska metoder i praktisk drift i samarbete med Trafikverket och entreprenörer samt ta fram bättre underlag – handböcker – för att de icke-kemiska metoderna ska komma till praktisk användning. Inom projektet har två redskap – en uppryckningsgrip och en kratta/skrapa – utvecklats och provats i spår. En nygammal metod för rensning och profilering av banketten - ballastplogning – har testats med äldre utrustning. Demonstrationsytor där de olika metoderna utvärderas i full skala, har anlagts på bandel 371 MoraÄlvdalen. I samma fältförsök utvärderas också ett system för gröna spärrzoner som syftar till att minska sannolikheten att aggressiv vegetation växer in i spår från angränsande ytor. Inledande försök och teknikutveckling för användning av ånga och hetvatten har också påbörjats. Det finns också ett allt större behov av bättre metoder för att styra och utvärdera bekämpningsinsatserna (oavsett metod) samt att kunna bedöma hur den utförda bekämpningen långsiktigt påverkar såväl ogräsen som banan. Inom projektet utnyttjas högupplöst data över ogräsförekomster på järnvägen och data över utförda kemiska bekämpningar som samlats in under de senaste åren för att undersöka hur tillståndet utvecklas långsiktigt, undersöka effektsamband och ta fram bättre planeringsverktyg för ogräsbekämpningen. Vindavdrift från ogräsbekämpningståget har uppmätts i 4 olika fältförsök utförda på 3 olika bandelar. Resultaten visar att på 1 m avstånd från det besprutade områdets gräns så har den deponerade mängden minskat till i genomsnitt 0,3  0,2 % av den använda dosen, motsvarande 5  4 g/ha med den föreskrivna dosen på 1800 g glyfosat/ha. Resultaten kommer att användas för att göra en uppdaterad riskkarakterisering. Projektet löper även under 2021 och planering för fortsatt verksamhet därefter har inletts.

Trafikverket bekämpar regelbundet ogräsen på banvallen för att säkra en god bankvalitet. Ett återkommande problem är svårigheten att veta hur stort behovet av bekämpning är, vilka bansträckor som skall prioriteras och vilken teknik som skall användas för bekämpningen. Ogräsbekämpningen sker idag främst kemiskt med glyfosatpreparat. Det är dock av flera anledningar osäkert hur länge glyfosat kommer att finnas tillgängligt för Trafikverket och bekämpningsbehovet måste i alla händelser lösas även för så kallade restriktionsytor dvs. sträckor som ej får bekämpas kemiskt, som finns bl.a. vid vattenskyddsområden och vattendrag. Trots att ett flertal metoder för icke-kemisk vegetationsbekämpning studerats de senast 25 åren finns det fortfarande få etablerade metoder och tekniska lösningar som kommit till större användning. Det finns således ett fortsatt behov av att prova icke-kemiska metoder i praktisk drift i samarbete med Trafikverket och entreprenörer samt ta fram bättre underlag – handböcker – för att de icke-kemiska metoderna ska komma till praktisk användning. Inom projektet har två redskap – en uppryckningsgrip och en kratta/skrapa – utvecklats och provats i spår. En nygammal metod för rensning och profilering av banketten - ballastplogning – har testats med äldre utrustning. Demonstrationsytor där de olika metoderna utvärderas i full skala, har anlagts på bandel 371 MoraÄlvdalen. I samma fältförsök utvärderas också ett system för gröna spärrzoner som syftar till att minska sannolikheten att aggressiv vegetation växer in i spår från angränsande ytor. Inledande försök och teknikutveckling för användning av ånga och hetvatten har också påbörjats. Det finns också ett allt större behov av bättre metoder för att styra och utvärdera bekämpningsinsatserna (oavsett metod) samt att kunna bedöma hur den utförda bekämpningen långsiktigt påverkar såväl ogräsen som banan. Inom projektet utnyttjas högupplöst data över ogräsförekomster på järnvägen och data över utförda kemiska bekämpningar som samlats in under de senaste åren för att undersöka hur tillståndet utvecklas långsiktigt, undersöka effektsamband och ta fram bättre planeringsverktyg för ogräsbekämpningen. Vindavdrift från ogräsbekämpningståget har uppmätts i 4 olika fältförsök utförda på 3 olika bandelar. Resultaten visar att på 1 m avstånd från det besprutade områdets gräns så har den deponerade mängden minskat till i genomsnitt 0,3  0,2 % av den använda dosen, motsvarande 5  4 g/ha med den föreskrivna dosen på 1800 g glyfosat/ha. Resultaten kommer att användas för att göra en uppdaterad riskkarakterisering. Projektet löper även under 2021 och planering för fortsatt verksamhet därefter har inletts.

The soybean is an important ingredient of livestock feed in Europe and is also widely used in foods. Most soy used in Europe is imported (about 97% as beans and meal), mainly from South America and the USA. European soy production is currently concentrated in the south (Italy) and south-east (Balkan countries). Based on research conducted in Sweden and Germany, this chapter provides pointers to the development of the soy crop in central and northern Europe. It provides an overview of the history of the development of the crop in northern Europe, outlines relevant recent field research, and discusses aspects of good production practice. We focus on new production areas, generally north of traditional production areas. In recent years, interest in growing soybeans has spread east and north from Romania and Italy and parts of France to Austria, Germany, Hungary, Slovakia, the Czech Republic, Poland and even the BeNeLux countries, the Baltic and Scandinavian countries, with subsequently rising acreages. In order to succeed with soybean cropping in central and northern Europe, cultivars of the 00, 000 or 0000 maturity groups should be used. Grain yield in Scandinavia is about 2 t/ha. Crops in Germany and Austria produce about 2.5-3.5 t/ha. Knowledge about locally adapted cultivars and production technology is needed to support the development of the crop in new production regions. To ensure profitability of this new cropping, infrastructure for processing to feed and food has also to be developed. © CAB International 2017.