Trä i byggnader som exponeras för fukt eller fritt vatten blir med tiden utsatt för mikrobiell påväxt. När detta ska åtgärdas kallas det sanering vilket innebär att trä rengörs från påväxten, om inte materialet byts ner helt. Oavsett nyproduktion eller befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Detta gäller allt trä i byggnader där godkännande krävs. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker Aktörer inom bygg och företag som sanerar fuktskador efterlyser ett övergripande regelverk och riktlinjer för hantering av fuktskadat trä i byggnader. Sanering av mikrobiella organismer på trä utförs i stor omfattning vid nyproduktion av byggnader om de utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfälligt. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall. Redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Áv intervjuerna framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan. Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter kan efter längre tid få rötskador och insektskador. Röt- och insektskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.

We spend most of our time indoors; however, little is known about the effects of exposure to aerosol particles indoors. We aimed to determine differences in relative toxicity and physicochemical properties of PM2.5 collected simultaneously indoors (PM2.5 INDOOR) and outdoors (PM2.5 OUTDOOR) in 15 occupied homes in southern Sweden. Collected particles were extracted from filters, pooled (indoor and outdoor separately), and characterized for chemical composition and endotoxins before being tested for toxicity in mice via intratracheal instillation. Various endpoints including lung inflammation, genotoxicity, and acute-phase response in lung and liver were assessed 1, 3, and 28 days post-exposure. Chemical composition of particles used in toxicological assessment was compared to particles analyzed without extraction. Time-resolved particle mass and number concentrations were monitored. PM2.5 INDOOR showed higher relative concentrations (μg mg−1) of metals, PAHs, and endotoxins compared to PM2.5 OUTDOOR. These differences may be linked to PM2.5 INDOOR causing significantly higher lung inflammation and lung acute-phase response 1 day post-exposure compared to PM2.5 OUTDOOR and vehicle controls, respectively. None of the tested materials caused genotoxicity. PM2.5 INDOOR displayed higher relative toxicity than PM2.5 OUTDOOR under the studied conditions, that is, wintertime with reduced air exchange rates, high influence of indoor sources, and relatively low outdoor concentrations of PM. Reducing PM2.5 INDOOR exposure requires reduction of both infiltration from outdoors and indoor-generated particles. © 2022 The Authors. 

Mikroorganismer kan växa på alla material om förutsättningarna är de rätta. Fukt är alltid den begränsande faktorn men andra faktorer, till exempel temperatur, kan påverka kritisk fuktnivå med avseende på start och etablering av mikrobiologisk påväxt. Mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial är därför inte materialfråga utan snarare en hanterings- eller byggnadsteknisk fråga. 2009 konstaterar WHO i sin rapport Guidlines for indoor air quality att negativa hälsoeffekter motverkas effektivast genom att fukt och mikrobiella skador på och i byggnader förhindras. Nya studier har adderats sedan 2009 och ett antal vetenskapligt granskade artiklar i ämnet har publicerats. I arbetet med denna sammanställning har ingen artikel påträffats som motstrider den idag, på empiri, grundade uppfattningen att fukt och mögelskador i byggnader kan påverka innemiljön. En påverkan som i sin tur kan leda till negativa hälsoeffekter för människor. I nordiska länder så är det vanligast att fukt- och mögelskador finns inuti konstruktioner. För trähus som ofta är konstruerade av flera olika byggnadsmaterial finns en problematik som dels uppstår genom att mikroorganismer kan växa på dessa material dels genom att det finns risk att emissioner från påväxten sprids till innemiljön. För att bättre förstå när och hur människor exponeras för dessa ämnen behövs mer kunskap inhämtas om: - Hur och när emissioner från skador inuti konstruktioner når innemiljön. - Emissionernas sammansättning. - Skador på trä och hälsa specifikt - Kunskap om mögelarter och deras förekomst på olika byggnadsmaterial inklusive trä. - Vilka åtgärder behöver sättas in för att förhindra att påväxt uppstår vid fukt- och vattenskador (tid, temperatur, material mm)?

Förekomst av utbrott av luftvägsbesvär har rapporterats vid arbete med skärvätskor. Tidigare forskning om luftvägsbesvär från skärvätskor visar att flera ämnen som förekommer i skärvätskedimma kan bidra till besvären. Studier har gjorts vid åtta företag för att undersöka hur skärvätskedimma sprids i arbetsmiljön och hur spridning av och exponering för skärvätskedimma kan undvikas. Samma skärvätska kan uppfattas som både mycket bra och mycket problematisk på olika företag. Detta tyder på att mikrobiologiska faktorer bidrar till besvären. Skötseln av skärvätskan är viktig för att minska förekomsten av besvär. Val av skärvätska och skärvätskans kemiska sammansättning har också stor betydelse. Inom projektet har mätningar gjorts av partikelhalten i luft som indikator på skärvätske-dimma. Denna mätmetod har visat sig vara effektiv för att identifiera källor som sprider skärvätskedimma. Projektets slutsatser är att besvär kan uppkomma även med bra skärvätskor och även om skärvätskan sköts väl. Därför är det klokt att utforma arbetsmetoder, maskiner, inkapslingar och ventilation så att spridning av och exponering för skärvätskedimma undviks. Befintliga inkapslingar och ventilation fungerar ofta inte tillräckligt bra för att effektivt fånga in skärvätskedimman. Insatser som minskar spridning av och exponering för skärvätskor är bland annat att säkerställa att befintliga inkapslingar och ventilation av maskiner fungerar väl, vilket de ofta inte gör idag. Dagen praxis ger inte tillräckligt bra skydd mot skärvätskedimma. Genom god utformning, kan luftvägsbesvär undvikas, även om skärvätskan skulle infekteras och mikroorganismer växa till. Dessutom behöver arbetsmetoderna ses över så att exponering för skärvätskedimma undviks. Åtgärder behövs för att hindra skärvätska från att ansamlas i ventilationssystemet. Luftrenare som placeras i ventilationssystemet direkt efter de maskiner där skärvätska används är en effektiv åtgärd som minskar förekomsten av skärvätska i frånluften och ger möjlighet att bättre dimensionera processutsug.

I samband med ROT-arbeten förekommer det att arbete måste göras i byggkonstruktioner där det finns mögel. Ofta kommer mögelförekomsten som en oväntad och oönskad överraskning. Arbete med och rivning av konstruktioner som är angripna av mögel, innebär att sporer och fragment av mögel som innehåller mögelgifter och cellväggskomponenter sprids till arbetsmiljön. Inandning av dessa partikulära luftföroreningar kan ha allvarliga hälsoeffekter. De hälsoeffekter som är vanligast efter exponering för mögel, är olika former av påverkan på luftvägarna, bland annat ODTS, Organic Dust Toxic Syndrome. I allvarliga fall kan en luftvägssjukdom, allergisk alveolit, utvecklas. Akut insjuknande med influensaliknande symptom och feber förekommer också och uppkommer några timmar efter exponering. Målet med denna studie är att utveckla konkreta råd och rekommendationer som kan tillämpas i det dagliga arbetet och som innebär att arbetet kan göras på ett säkert sätt och med god kvalitet vid mögelsanering samt ROT-arbete som kan innebära att man måste arbeta med mögelangripna konstruktioner. Resultatet i projektet är: Den enklaste riskbedömningsmetoden är att utgå från att det kan förekomma mögel i de miljöer där det kan förekomma fuktskador. Sådana miljöer är bland annat alla våtutrymmen (toaletter, badrum, kök) men också i vissa riskkonstruktioner som man känner till. Med tanke på risken att utveckla ODTS och allergisk alveolit, ska exponering för mögel och mögelhaltigt damm undvikas. Kända åtgärder som skyddar mot den ofta mycket höga exponeringen för damm vid ROT- och rivningsarbeten skyddar också mot exponering för och spridning av mögel. Vi rekommenderar att man inför en praxis för ROT-arbeten med risk för förekomst av mögel, som normalt sett ska följas. För att göra avsteg krävs en riskbedömning som visar att risken för exponering för damm och mögel är så liten att dessa åtgärder inte är motiverade.

The indoor environment was evaluated in 20 new passive houses and 21 new conventionally built houses during the 2012/2013 and 2013/2014 heating seasons. Temperature, relative humidity (RH), the concentrations of NO2, ozone, formaldehyde, volatile organic compounds (VOC) and viable microbiological flora were measured. Air exchange rates (AER) were estimated from the CO2 concentrations measured in the bedrooms. The median AER was slightly higher in the passive houses than in the conventional ones (0.68 h-1 vs. 0.60 h-1). The median concentrations in the passive and the conventional buildings were 10 and 12ÎŒg/m3 for NO2, 9.7 and 11 ÎŒg/m3 for ozone, 11 and 16ÎŒg/m3 for formaldehyde, and 270 and 150 ÎŒg/m3 for TVOC, respectively. Significant differences in the TVOC and formaldehyde concentrations between the two groups of buildings indicated substantial sources of TVOC present in the passive houses, while sources of formaldehyde may have been more pronounced in the conventional houses. In contrast to the passive houses, the indoor microbiological flora indicated possible mould or moisture problems in six (29%) of the conventionally built houses. When compared with the results previously reported for the Swedish housing stock, AERs and NO2 concentrations were significantly higher in both groups of newly built buildings, while formaldehyde concentrations were significantly lower in the passive houses. TVOC concentrations were not significantly different from those reported for the housing stock, although the most abundant individual VOCs were present mostly at higher concentrations in the new buildings.